Skulle Ester fått en Guldspade i dag?
Krönika i Dagens Media publicerad 11 April 2016.
Medieanalytikern Cecilia Zadig om olika överlevnadsstrategier för grävande journalistkvinnor – och om reportern som wallraffade före Wallraff.
Förväntningarna vibrerade i rummet under helgens Guldspadegala. Jublet blandades med djupa, besvikna suckar. I år är det 26:e gången som Guldspaden delas ut. Jag var med om att instifta priset och fastställa kriterierna för Guldspaden i den då nybildade Föreningen Grävande journalister. Tre trender kan utläsas i dag:
Konkurrensen är knivskarp mellan de nominerade bidragen.
För det andra ökade antalet bidrag till 171, vilket berättar att ambitionerna inte har sänkts på landets redaktioner trots drastiska neddragningar i resurser. Grävjobb betyder egna unika nyheter och det är ett överlevnadsvillkor i branschen.
För det tredje är Guldspaden nästan jämställd i år med sju kvinnor som Guldspadevinnare och åtta män.
Kvinnorna har verkligen gett sig i kast med priset. Samtidigt har Guldspadejuryn fördjupat de journalistiska perspektiven och förhållit sig mer normkritiskt vid valen av pristagare.
Men hur är det med kvinnornas plats på Uppdrag Granskning, som blivit ett nav för grävsverige? Totalt har Uppdrag Granskning vunnit sju Guldspadar mellan åren 2001-2014. Guldspadarna har gått till 14 män och två kvinnor. I helgen mottog ytterligare ett manligt radarpar en Guldspade.
Vad säger detta totalt om redaktionens prioriteringar och nomineringar till priset? Vad säger det om redaktionen som förebild?
Föreningen Grävande journalisters tidskrift Scoop gjorde år 2007 reportaget Machoreservatet, en granskning av kvinnornas plats i den prisade redaktionen.
”Uppdraget är att granska orättvisor i samhället, däribland diskriminering. Samtidigt upplever många kvinnor på den egna redaktionen att de utsätts för en påtaglig och systematisk diskriminering. De har lägre lön, deras idéer ignoreras och deras kompetens undervärderas. Många kvinnor står inte ut utan väljer att sluta, öknamnet ‘katapultstolen’ har redaktionen fått därefter,” skrev Tove Leffler då.
Det blev en granskning som ledningen tog på allvar, men Grävmannen är en stark arketyp. Hur ser det ut med omsättningen av kvinnliga journalister i dag? Någon utomstående uppföljning har inte gjorts sedan dess.
Stämmer inte kvinnor in på bilden av den tuffe men ädle Hjälten som kommer ridande på sin vita springare beväpnad för ansvarsutkrävande i kampen för sanning och rättvisa? Beredd att fälla en ”tolvtaggare”. Förebilden för en granskande journalist? Jag raljerar inte. När en kvinna vill bedriva grävande journalistik stiger hon in på en arena som definitivt har manliga förtecken.
Om man väljer ämnen som manliga kollegor redan tävlar om, befinner man sig i konkurrens om utrymme och prioriteringar. Det finns intressant forskning kring olika strategier som kvinnliga journalister valt för att hävda sig i redaktionella miljöer.
Den första är konkurrensstrategin, då kvinnor konkurrerar tydligt om samma ämnesområden som män. Det beskrivs som att vara one of the boys.
Den andra strategin, specialiseringsstrategin, är att bli one of the girls, vilket har inneburit att kvinnor väljer journalistiska ämnen som manliga kollegor inte i lika hög utsträckning prioriterar. Ofta har man valt att göra journalistik på framför allt sociala frågorna som skola, vård och omsorg, konsumentreportage och miljöfrågor. Konsumentgräv har hitintills haft särskilt svårt att vinna.
Är det ett uteslutningsval eller ett frivilligt därför att kvinnor värderar att göra journalistik på dessa områden? Eller bådadera? Det finns flera undantag men mönstret kan skönjas också i årets Guldspadenomineringar.
Den tredje strategin har beskrivits som ”den utvidgande” och innebär att kvinnor utvecklat nya genrer och stilar som ännu inte blivit könsmärkta. Den beskrivningen stämmer in på Ester Blenda Nordström, som var en kvinnlig pionjär. Hon använde sommarledigheten till att gå in i rollen som wallraffande piga på en bondgård i Sörmland. Hon beskriver pigorna och livet på en bondgård för hundra år sedan på ett sätt som gör den oväntat levande fortfarande i dag.
Samma dag som skotten i Saravejo avlossades och första världskriget startade publicerades första artikeln av de självupplevda reportagen i Svenska Dagbladet. En wallraffande journalist före Wallraff. Nordströmande redan 1914. Ester Blenda är en av tio journalister som finns med i boken Tio reportage som förändrade världen, från Strindberg till Hemingway, utgiven år 1982 (Vulkan).
Nu har Ester Blenda väckts ur glömskan och sen den 10 april ligger den nyproducerade filmen Ester Blenda ute på SVT Play och visas sen i K special. Ester Blenda skrev socialt reportage, en genre som kvinnor excellerade i redan då. Hennes arbetsfält var Sydamerika, Kamtjatkahalvön och Amerika som tredjeklassens immigrant. Hennes metod var helt ny och avslöjandet låg i beskrivningen av miljöerna och människorna. Skulle Ester Blenda fått en Guldspade om hon varit nominerad i dag?
I statuterna står att priset ska delas ut till “de journalister – verksamma i svenska medier – som genom engagerad och kunnig journalistik avslöjat ELLER skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till.” Det ska vara ett originalarbete.
Hitintills har ”avslöjande-kriteriet”, Watergatesyndromet varit utslagsgivande. Här finns ett val i juryns uttolkning. Om det andra kriteriet ”skildrat väsentliga förhållanden” i högre grad blir vägledande så kommer beskrivande journalistik, som avslöjar genom att skildra, belysa sammanhang, se nya perspektiv och ge insikter bli prisbelönt. Innovationsseende är nödvändigt, inte minst i journalistiken.
Kvinnorna är definitivt i grävbranschen för att stanna. Men strukturerna är sega som alltid när det gäller makt och inflytande. En ny klass inom Guldspadepriset från 2017 blir Nytänkare. Det är lovande. För den fjärde överlevnadsstrategin som kvinnor historiskt sett använt sig av (enligt professorn i journalistik, medier och kommunikation Monica Djerf-Pierre vid JMG) är att ”fly fältet”. Att de helt enkelt lämnat redaktionen, företaget eller till och med yrket.
ceciliazadig