Artiklar om kvinnor och ledarskap i medier

Krönika i Medievärlden 20171213.

Mittmedias kvinnliga sportjournalister vittnar om trakasserier och förtryck och kräver nu att ledningen tar itu med frågan. Men varför är det de kvinnliga sportjournalisterna på just Mittmedia som gör revolt?

Så lätt kommer man inte undan om man är chef för Mittmedia Sport.

”Vi vägrar komma med förslag på åtgärder”, säger de kvinnliga sportjournalisterna.

Alltså hamnar frågan på sportchefen Henning Johannessons bord. Och det är där den hör hemma. Jämställdhet är en ledningsfråga.

”Många av oss upplever trakasserier och förtryck inom våra egna arbetsgrupper”, skriver 14 av de 17 kvinnliga sportjournalisterna i sitt brev till sportledningen, skyddsombud och utgivare. De manliga kollegorna har en ryggdunkningskultur som de inte ingår i.

Det är tydligt att de värsta trakasserierna kommer ute på sportarenorna, men de som de utsätts för av kollegorna i arbetsgruppen skadar mest.

Varför kommer då en revolt från de kvinnliga sportjournalister på just Mittmedia Sport?

Läs hela krönikan 

Krönika i Medievärlden- 20170410.

Nu landar det på kvinnliga mediechefers bord att röja upp de problem som de i många fall ärvt av sina manliga företrädare. Men när nya gränser ska förhandlas är det de insiktsfulla männen som är deras allierade, skriver Cecilia Zadig.

Debatten på Publicistklubben förra veckan gällde huruvida pressetiken krackelerat under trycket av #metoo-rörelsen på de stora mediehusens inre arenor. ”Härdsmälta i journalistkollektivet,” ” reglerna krackelerar” och ”berättigad vrede” är citat ur debatten.

På scenen flankerades PK-ordföranden Anna Hedenmo av fyra kvinnor som försvarar de publiceringar och namngivningar som gjorts av Aftonbladet, Expressen, TV4 och SVT. Åsa Linderborg, Karin Olsson, Viveka Hansson och Charlotta Friborg är utgivare, kulturchefer och ansvariga mediechefer på fyra dominerande svenska mediehus. Var och en har sitt eget försvar för pressetiska ställningstaganden. Men försök förklara det utanför mediehusen! Svårt! ”Härdsmälta i journalistkollektivet,” Åsa Linderborgs beskrivning av senaste tidens #metoo-rörelse inne i mediehusen stämmer definitivt.

Men hur ser de blottade såren ut? De som bränner som napalm. Länge nog har stora mediehus haft en ledarkultur som upphöjt manliga genier till stjärnor med rätt att härja och kränka kvinnliga kollegor, med rätt att bete sig ”tölpigt, skitstövelaktigt”.

Läs hela kröninkan på www.medievarlden.se

Krönika i Medievärlden- 20170410.

Vad har hänt mellan 1994 och 2017 när det gäller kvinnor och ledarskap? Var står debatten i dag? Varför går det fortfarande två män på en kvinna när medierna väljer vem som får komma till tals i nyhetsmedier? Trots så många fler kvinnliga publicistiska ledare.

”Know the power of women in leadership.”

Skulpturen ”The Fearless Girl” utmanar den kända statyn ”Charging bull” på Wall Street. Statyn är en del av 8 mars-kampanjen som pågår för att lyfta det faktum att företag med kvinnor i toppositioner presterar bättre ekonomiskt. Där står debatten i dag 2017. I alla fall i New Yorks affärskvarter. Bättre affärer med fler kvinnor i ledningen. Vassare journalistik med kvinnor i ledningen!

Där stod inte debatten 1994 när vi arrangerade den smått historiska konferensen Kvinnor-Gräv i Stockholm med 350 kvinnliga journalister och medieledare från hela landet…

Läs hela krönikan på www.medievarlden.se

Spara

Spara

Spara

Krönika i Medievärlden- 20170110.

Vad händer när en kvinna bryter mot spelets regler och tar kommandot som chef? Är det då hon få bereda sig på att möta hatet som Sofia Olsson Olsén beskriver i sin på nyårsafton? ”Din lilla fitta! Vem tror du att du är?”

Vilket manöverutrymme har en kvinna?
I Afghanistan måste en kvinna ledsagas av sin man och får inte ens gå till marknaden själv utan att bli fysiskt attackerad. Hon ska veta sin plats.

Snart släpps Wonder Woman, en amerikansk film i superhjältegenren. Hon har nyligen fyllt 75 år som seriefigur och skapades mitt under brinnande världskrig av psykologen och kvinnorättskämpen William M Marston och hans fru Elizabeth Holloway. De ville skapa en stark kvinnlig karaktär och förebild. Wonder Woman skulle ha alla goda ledaregenskaper. William Marston sade att ”…hon är den nya sortens kvinna som bör styra Wonder Woman får sin historia beskriven i aktuella boken ”Wonder Woman unbound: The curious history of the world´s most famous heroine”.
Nu gör hon comeback…

Spara

Spara

Krönika i Dagens Media publicerad 4 Oktober 2016.

Varför har vi så få kvinnor på toppositioner i medierna och i näringslivet? Och varför möter de kvinnor som finns där fortfarande motstånd? Vår tid ropar efter mångfald och normbrytande ledare, skriver Cecilia Zadig efter Pontus Schultz-stiftelsens seminarium.

Hur förväntar vi oss att en traditionell ledare ska vara? Dominant bland annat. Hur går kvinnor ihop med den klassiska stereotypen för vad som förknippas med ledarskap?

– Inte så bra. Det menar Yvonne Benschop, holländsk professor med inkluderande ledarskap som forskningsområde då hon talade på seminariet arrangerat av Pontus Schultz stiftelse för ett mänskligare näringsliv.

– Kvinnliga stereotyper passar dåligt ihop med de traditionella stereotyperna för ledarskap.

– Det finns många kvinnor vars ledarstil kan beskrivas som ”demokratisk, inkluderande och vänlig”, men det är svårt att inte också uppfattas som dominant. Det straffar sig dock ofta för en kvinna, men inte för en man eftersom ledarskap/chefskap är myntat på typiskt manliga egenskaper.

”A woman loses in likeability when she as a leader is seen as dominant.” Som kvinna måste man vara omtyckt annars möter man motstånd och beskrivs om okvinnlig. Här landade Yvonne Benschop sin presentation.

Någon som känner igen sig?

Det kostar att bryta Genuskontraktet! Yvonne Hirdman, professor i samtidshistoria myntade begreppet Genuskontraktet i en rapport till Maktutredningen år 1988. Det innebär att vi tillskriver män och kvinnor olika egenskaper i en samhällsordning med över- och underordning. Om en kvinna avviker från det som man kan förvänta sig så bryter man kontraktet och det möter motstånd eller värre.

”Dance with resistance” kallade Yvonne Benschop det förhållningssätt som hon rekommenderade oss i publiken. Möt motståndet och dansa med det! Men hur dansar man med det faktum att vinst inte räcker som argument när det gäller kvinnor?

En rad studier, både akademiska och av företag som McKinsey, visar att med minst en tredjedel kvinnor i toppen redovisar företag högre vinst.

Hur utvecklar man normbrytande ledarskap? Jämställdheten är ju medlet inte målet.

”How do you eat an elephant ..? Bit by bit”, sade kultur- och demokratiminster Alice Bah Kuhnke i sitt tal.

Fotnot:

Pessimist om framtiden? Då kan jag rekommendera Kvinnors makt i historien, som är ett välresearchat BBC program som måste ses! Vi har definitivt förflyttat oss långa vägar från hederskulturerna i vår civilisations tidiga bosättningar. Ibland hjälper det att se historia och konstatera att motstånd alltid har funnits.

ceciliazadig

Krönika i Dagens Media publicerad 13 Juni 2016.

BBC vill bli bäst i klassen på genus – genom att räkna kvinnor. Sverige har varit en pionjär men de senaste 15 åren har utvecklingen stannat. Varför är vi inte lika angelägna idag? undrar Cecilia Zadig.

Av alla som syns på skärmen, presenterar sig i etern och innehar chefsroller på BBC ska hälften vara kvinnor före år 2020. Målsättningen med den nya mångfaldsstrategin är att höja ambitionen när det gäller att återspegla kvinnors liv och erfarenheter. Man vill öka den kvinnliga närvaron på BBC:s plattformar.

Genus och frågan om könsbalans handlar inte om en politisk åsikt. Det handlar nu mer om att genuskunskap är nödvändigt både vid rekryteringar till mediehusen och i medieutbudet.

Sverige och svenska medier var tidigt pionjärer på jämställdhetsarenan. Men i dag är vi förbisprungna av flera länder och kvinnor förekommer i genomsnitt inte mer än i 31 procent i svensk press, radio och tv. Det betyder att kvinnors närvaro i svenska medier ligger kvar på samma procentsats som för femton år sen. Det framgår bland annat av den globala nyhetsmätningen Global Media Monitoring Project som genomförs i 117 länder på en och samma dag.

Det finns andra som valt en medveten genusstrategi och hållit kvar vid den.

”Chefen måste tycka att det är viktigt – en ensam eldsjäl kan inte styra om arbetssättet”, säger Maria Brändström, som gör sammanställningar av genusstatistiken varje vecka som en del av sitt jobb som programledare på SVT Västerbotten. Där görs ett av de mest jämställda nyhetsprogrammen i världen. 49 procent av de som intervjuas och presenteras som experter är kvinnor. Sedan år 2001 har redaktörerna räknat antalet kvinnor och män. ”I början firade vi med tårta, men sedan blev det för mycket tårtätande.” I dag är det en rutin som också genomförs av kollegorna på Västerbottens-Kuriren.

Vill man inte räkna själv anlitar man det prisbelönta verktyget Genews, som Expressen använder för att hålla reda på hur man ligger till.

Några påståenden som kan dyka upp är ”Könsbalans kan vara viktigt men hör inte hemma i nyhetsvärdering.” och ”Vi återger bara verkligheten.” Ja, medierna återspeglar, återskapar och konserverar en verklighet, där det går två män på en kvinna i svenska nyhetsmedier.

Vad anses som en nyhet? Det som är nytt, okänt och överraskande, förutom konflikter, skärningspunkter, krig, våld och så kallade blåljusnyheter, där män traditionellt haft en stark roll som aktörer. Men vad väljs bort?

Antalet kvinnor som blir synliggjorda och intervjuade i sin expertroll i nyhetsmedier har ökat med kvinnliga redaktionella chefer, men inte lika påtagligt som antalet chefer.

De konservativa maktstrukturerna i mediebranschen låter sig inte förändras i en handvändning. I den senaste rapporten från 10 juni om kvinnors representation i 286 svenska börsbolag utmärker sig mediebolagen genom en bottennotering i svenskt näringsliv.

När det gäller styrelserna har redan sektorer som finans, hälsovård, konsumentvaror, IT, industri, tjänster och telekommunikation bättre kvinnorepresentation än mediebolagen. Hela 80 procent av toppledningarna i de svenska mediebolagen är män.

Vad innebär det egentligen?

Begränsat inflytande för kvinnor. Redan på 70-talet gjorde professor Rosabeth Ross Kanters organisationsstudierna ”Men and Women in the Corporation”  som visade att om kvinnor till antal är färre än en tredjedel så ses de mer som symbol, ”token” för sin grupp och osynliggörs när det gäller makt och inflytande.

Det antyder stagnation mitt i värsta överlevnadskrisen, eftersom man vet att i bolag som är ”innovationsintensiva” brukar dörrar annars öppnas för kvinnor. Anledningen kan vara att man då rekryterar bredare och vågar bryta normen för vad som traditionellt klassats som kompetens.

Journalistiken förtjänar ansvarstagande och riskbenägna människor som vill förädla det journalistiska kapitalet inte den personliga kapitalutdelningen. Journalistiken är inte vilken handelsvara som helst utan nära lierad med demokratin. I dagens mediekris har det naket uppenbarat sig att den ena inte kan överleva utan den andra. Kvalitetsjournalistiken liksom genus är en demokratifråga.

Varför är vi inte lika angelägna i dag att vara bäst i klassen utan låter BBC ta täten?

Vi som har Zlatan, hög BNP, kärnkraftverk, Gripen och vunnit Eurovisionschlagern flera gånger. Vad väljer vi att satsa på? Vad väljer vi bort?

ceciliazadig

Krönika i Dagens Media publicerad 11 April 2016.

Medieanalytikern Cecilia Zadig om olika överlevnadsstrategier för grävande journalistkvinnor – och om reportern som wallraffade före Wallraff.

Förväntningarna vibrerade i rummet under helgens Guldspadegala. Jublet blandades med djupa, besvikna suckar. I år är det 26:e gången som Guldspaden delas ut. Jag var med om att instifta priset och fastställa kriterierna för Guldspaden i den då nybildade Föreningen Grävande journalister. Tre trender kan utläsas i dag:

Konkurrensen är knivskarp mellan de nominerade bidragen.

För det andra ökade antalet bidrag till 171, vilket berättar att ambitionerna inte har sänkts på landets redaktioner trots drastiska neddragningar i resurser. Grävjobb betyder egna unika nyheter och det är ett överlevnadsvillkor i branschen.

För det tredje är Guldspaden nästan jämställd i år med sju kvinnor som Guldspadevinnare och åtta män.

Kvinnorna har verkligen gett sig i kast med priset. Samtidigt har Guldspadejuryn fördjupat de journalistiska perspektiven och förhållit sig mer normkritiskt vid valen av pristagare.

Men hur är det med kvinnornas plats på Uppdrag Granskning, som blivit ett nav för grävsverige? Totalt har Uppdrag Granskning vunnit sju Guldspadar mellan åren 2001-2014. Guldspadarna har gått till 14 män och två kvinnor. I helgen mottog ytterligare ett manligt radarpar en Guldspade.

Vad säger detta totalt om redaktionens prioriteringar och nomineringar till priset? Vad säger det om redaktionen som förebild?

Föreningen Grävande journalisters tidskrift Scoop gjorde år 2007 reportaget Machoreservatet, en granskning av kvinnornas plats i den prisade redaktionen.

”Uppdraget är att granska orättvisor i samhället, däribland diskriminering. Samtidigt upplever många kvinnor på den egna redaktionen att de utsätts för en påtaglig och systematisk diskriminering. De har lägre lön, deras idéer ignoreras och deras kompetens undervärderas. Många kvinnor står inte ut utan väljer att sluta, öknamnet ‘katapultstolen’ har redaktionen fått därefter,” skrev Tove Leffler då.

Det blev en granskning som ledningen tog på allvar, men Grävmannen är en stark arketyp. Hur ser det ut med omsättningen av kvinnliga journalister i dag? Någon utomstående uppföljning har inte gjorts sedan dess.

Stämmer inte kvinnor in på bilden av den tuffe men ädle Hjälten som kommer ridande på sin vita springare beväpnad för ansvarsutkrävande i kampen för sanning och rättvisa? Beredd att fälla en ”tolvtaggare”. Förebilden för en granskande journalist? Jag raljerar inte. När en kvinna vill bedriva grävande journalistik stiger hon in på en arena som definitivt har manliga förtecken.

Om man väljer ämnen som manliga kollegor redan tävlar om, befinner man sig i konkurrens om utrymme och prioriteringar. Det finns intressant forskning kring olika strategier som kvinnliga journalister valt för att hävda sig i redaktionella miljöer.

Den första är konkurrensstrategin, då kvinnor konkurrerar tydligt om samma ämnesområden som män. Det beskrivs som att vara one of the boys.

Den andra strategin, specialiseringsstrategin, är att bli one of the girls, vilket har inneburit att kvinnor väljer journalistiska ämnen som manliga kollegor inte i lika hög utsträckning prioriterar. Ofta har man valt att göra journalistik på framför allt sociala frågorna som skola, vård och omsorg, konsumentreportage och miljöfrågor. Konsumentgräv har hitintills haft särskilt svårt att vinna.

Är det ett uteslutningsval eller ett frivilligt därför att kvinnor värderar att göra journalistik på dessa områden? Eller bådadera? Det finns flera undantag men mönstret kan skönjas också i årets Guldspadenomineringar.

Den tredje strategin har beskrivits som ”den utvidgande” och innebär att kvinnor utvecklat nya genrer och stilar som ännu inte blivit könsmärkta. Den beskrivningen stämmer in på Ester Blenda Nordström, som var en kvinnlig pionjär. Hon använde sommarledigheten till att gå in i rollen som wallraffande piga på en bondgård i Sörmland. Hon beskriver pigorna och livet på en bondgård för hundra år sedan på ett sätt som gör den oväntat levande fortfarande i dag.

Samma dag som skotten i Saravejo avlossades och första världskriget startade publicerades första artikeln av de självupplevda reportagen i Svenska Dagbladet. En wallraffande journalist före Wallraff. Nordströmande redan 1914. Ester Blenda är en av tio journalister som finns med i boken Tio reportage som förändrade världen, från Strindberg till Hemingway, utgiven år 1982 (Vulkan).

Nu har Ester Blenda väckts ur glömskan och sen den 10 april ligger den nyproducerade filmen Ester Blenda ute på SVT Play och visas sen i K special. Ester Blenda skrev socialt reportage, en genre som kvinnor excellerade i redan då. Hennes arbetsfält var Sydamerika, Kamtjatkahalvön och Amerika som tredjeklassens immigrant. Hennes metod var helt ny och avslöjandet låg i beskrivningen av miljöerna och människorna. Skulle Ester Blenda fått en Guldspade om hon varit nominerad i dag?

I statuterna står att priset ska delas ut till “de journalister – verksamma i svenska medier – som genom engagerad och kunnig journalistik avslöjat ELLER skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till.” Det ska vara ett originalarbete.

Hitintills har ”avslöjande-kriteriet”, Watergatesyndromet varit utslagsgivande. Här finns ett val i juryns uttolkning. Om det andra kriteriet ”skildrat väsentliga förhållanden” i högre grad blir vägledande så kommer beskrivande journalistik, som avslöjar genom att skildra, belysa sammanhang, se nya perspektiv och ge insikter bli prisbelönt. Innovationsseende är nödvändigt, inte minst i journalistiken.

Kvinnorna är definitivt i grävbranschen för att stanna. Men strukturerna är sega som alltid när det gäller makt och inflytande. En ny klass inom Guldspadepriset från 2017 blir Nytänkare. Det är lovande. För den fjärde överlevnadsstrategin som kvinnor historiskt sett använt sig av (enligt professorn i journalistik, medier och kommunikation Monica Djerf-Pierre vid JMG) är att ”fly fältet”. Att de helt enkelt lämnat redaktionen, företaget eller till och med yrket.

ceciliazadig

Krönika i Dagens Media publicerad 8 Mars 2016.

Kvinnorna har gjort sitt intåg i chefsrummen, men samtidigt har makten över pengarna och affärsmodellerna flyttat upp till de manligt dominerade koncernledningsetagen. Det skriver Cecilia Zadig i sin premiärkrönika för Medievärlden.

I höst blir det 22:a året och sista omgången för utbildningen Kvinnors ledarskap & undersökande journalistik. Hitintills har 265 mediechefer och ledare deltagit i denna ledarskapsutbildning på JMK, Institutionen för mediestudier Stockholms universitet. Den nya institutionsledningen vill koncentrera sig på ”kärnverksamheten”, det vill säga att utbilda journaliststudenter. Tyvärr måste jag säga, eftersom den här utbildningen behövs mer än någonsin.

Tid för utvärdering. Vad har deltagarna med sig, förutom 7,5 högskolepoäng?

1. Navigera i det nya! Utbildningen är direkt sprungen ur och anpassad till en krisdrabbad mediebransch.

2. Genuseffekten! Den ger nycklar till hur kvinnligt/manligt påverkar ledarskap, organisationer och journalistik och borde ingå i alla ledarskapsutbildningar. Genus är en kunskap och inte en åsikt. Kvinnor känner igen sig.

3. ”… Man ska veta vad man själv står för.” Vem är jag? Vad står jag för som ledare och chef? Jag tror att chefsuppdragen i medierna idag är något av de tuffaste man kan ta sig an. Hur långt kan jag anpassa mig?

”Att vara mediechef är ingen räkmacka med en fin titel. Det är hårt arbete, där man ska veta vad man själv står för.”

Så beskriver en av de mediechefer som deltog i studien Kvinnor och ledarskap i svenska medier läget. Studien* gjordes när hade drivits i 20 år och vi ville ha en överblick av hur de kvinnor som deltagit bedömde dagsläget i medierna.

Studien visar att 30 procent har lämnat ett chefsjobb tidigare än planerat på grund av ”jobbet är inte värt arbetsinsatsen”, man har förlorat jobbet i samband med omorganisation eller att man inte kunde stå för den journalistik man var ansvarig för. Hur långt kan man gå i uttunningen av det journalistiska uppdraget, kvaliteten och neddragning av grävresurser, framför allt i lokala medier och ändå behålla medieborgare?

Besluten fattas i den mansdominerade toppen
Har då utbildningen spelat ut sin roll, när nu 42 procent av landets chefredaktörer, många av dem i rollen som ansvariga utgivare är kvinnor? Visst har kvinnorna gjort sitt intåg i chefsrummen, men samtidigt har dessa transformerats till rum för en ny sorts mellanchefer, medan makten över pengarna och affärsmodellerna flyttat upp till de manligt dominerade koncernledningsetagen, ofta på en annan geografisk adress.

Blir man uppköpt eller fusionerad så omstöps ofta organisationen. Besluten fattas högre upp i hierarkin men de tunga beskeden till medarbetare åligger mest mellanchefer. Är det för att kvinnor i ledarrollen antas ha den EQ och kommunikativa förmåga att föra de här samtalen som de nu finns här? Samtidigt kan den egna positionen vara lika skakig när uppdraget är att avveckla medarbetare och därefter sig själv.

Från könlöst till trakasserier
Samtidigt med kvinnors intåg på redaktionsgolven från 1970-talet och framåt har uppfattningen breddats om hur en nyhet beskrivs. Jag kommer ihåg när jag var polisreporter på Smålandsposten och våld i nära relationer fortfarande kunde döljas bakom beskrivningen ”lägenhetsbråk.” De var till synes könlösa.

Vad som inte är könlöst idag är sexuella trakasserier och hot som mest kvinnor i medierna utsätts för. JMG-studien från 2011 ”För lite kuk? En studie om kränkningar och kvinnliga krönikörer” visar att kvinnor som tar plats som chefredaktör/ansvarig utgivare, nyhetschef och krönikör blir synliga och bryter gamla förväntningar om vad kvinnor förväntas göra eller säga. Framför allt om de framför tankar som provocerar.

Pressen central i pressad demokrati
Vad bör de etablerade medierna framföra? Ska man utpeka grupper och nationaliteter eller ska man överlåta det till sociala medier? Asylboenden brinner, våldtäkter, terrorhandlingar sker. Ingen kan undvika att märka de kraftfulla underströmmar som drar fram i de digitala nätverksrummen och det svenska samhället. Och i övriga Europa.

Det kommer bli ännu tydligare hur viktig den ansvarsbärande och ansvarsutkrävande journalistiken är för demokratin. Medierna bedöms vara den sektor som har mest inflytande på samhällsklimatet och tonen i det offentliga samtalet. Värderingskrisen är redan här.

För mig var det en ögonöppnare för hur snabbt ett samhällsklimat kan förändras då jag kom till USA ett par år efter attackerna på World Trade Center i NYC. Fox News hade blivit mainstream och det fanns en hätskare ton i det offentliga samtalet. Mer än någonsin är det viktigt att veta vad man står för och vad man är villig att medverka till.

Som sagt, ingen räkmacka direkt…

* ceciliazadig.se/bocker/boken-kvinnor-och-ledarskap-i-svenska-medier/

ceciliazadig